Sammetsröd


Röd likt sammet faller en droppe
En bit liv som sakta flyr kroppen
Salt är den tår som rinner utmed kinden
En bit av själen försvinner med den

En blir till flera och djupare blir såret

Påminn inte om det som länge varit gömt
Ta inte upp sådant som aldrig varit glömt
Lämna inte ett blottat sår

Ett par blanka ögon
Vågar inte möta en blick
Av rädsla för vad de kommer att visa
Fasar att någon ska se och sedan vända
Att bli lämnad ensam med allt
Det man inte klarar av

Engelflickan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0