Förlåt


Jag kommer att minnas dig
Varje dag
Varje minut
varje sekund
För resten av mitt liv

Jag kan nog aldrig förlåta dig
För det du gjorde
För det du tog
För allt du förändrade

Men vad värre är
Jag kan nog aldrig förlåta mig
För det du gjorde
För det du tog
För allt du förändrade

Jag minns inte bara hur du tog för dig
Din andedräkt mot mitt öra
Dina händer som höll mig fast så hårt
Hur ont det gjorde

Jag minns även att jag inte kunde röra mig
Min kropp stel som om jag fryst till is
Mitt sinne någon annanstans
Min enda önskan att få slut på smärtan

Jag kan inte förlåta mig för jag skrek inte
Jag slogs inte för mitt liv
Jag var inte stark nog att ta mig därifrån

Men jag grät
Jag kunde inte andas
Det gjorde så ont
Och jag sa nej
Jag sa nej
Så jag kan inte förlåta dig heller

Engelflickan November -10


Jag vet att det inte heter så


Att ersätta något
som aldrig kan ersättas
är att bygga en ogenomtränglig mur
runt sitt hjärta

Inget kan någonsin spräcka den

Bara du

Men blindheten som följer
med muren förstör
speglar visar lögner

Förnekelsen

Och så blir man ensam
mer än någonsin

Engelflickan September -10


Eko


Som att skrika i en tunnel
Sköljer det över mig gång på gång
Blockerar alla minnen
Alla andra intryck

Som att vandra ensam i stora salar
Ensam med det ofrivilliga ekot
Jag försöker smyga, tassar tyst
Håller för öronen, blundar hårt
Allt för att komma undan

Som att fastna i samma rum för alltid
Varje sekund, varje ögonblick
Upprepas om och om igen
Försöker springa härifrån, vill fly
Men vaknar med ett ryck
och det kryper spindlar överallt

Engelflickan November -10


Värld i miniatyr




Engelflickan Oktober -10


Jag minns inte


Jag minns inte vad som riktigt hände
minns bara att jag skrek
och att världen, marken och väggarna kom närmre
att jag låg med ansiktet tryckt mot golvet i ett hörn av ett rum
och att det hade öppnat sig ett hål i mitt bröst
precis där hjärtat en gång suttit
det hade du ryckt ut utan att fråga
utan att varna
med dina bara händer
det kändes som att bli stampad på
omkullkastad
som att tappa andan om och om igen
kippandes efter luft sträckte jag ut en hand
efter något som kunde visa att det bara var en dröm
en hemsk kall mardröm
Jag minns inte vad som riktigt hände
minns bara att jag grät

Engelflickan September -10


RSS 2.0