E N G E L K O N S T

Mitt hjärtas slag blir dovare
för varje flyktig tanke
som leder mig till dina minnen

Med sådan äkthet vibrerar känslorna inom mig
att de kunde varit annat än det abstrakta
en känsla kan tyckas stå för

Ifrågasätter dess ickeexisterande existens
när det känns som att jag ska bli nermald,
svald och utspottad av mitt egocentriska inre

Skoningslöst utan en tanke på empati och finkänslighet
förgör de mig sakta, mina änglar
Åh mina änglar, hatade älskade änglar

Ni kallar dem känslor, jag kallar er änglar
som enda vänner i det djupaste av mörker
viskar ni efter mig. annat än att bågna
under tyngden av viskningarns innebörd
finns inte hos mig

Fast i skruvstädets obevekliga grepp
med rakbladens hot riktat mot hjärtat
är jag fast i min spiral där änglarna
bestämmer hur, när och var

Som fast under ytan när lungorna skriker efter luft
hör jag mina hjärtslag bli än dovare
trots tidens minimala bortfall

Det som bara var en sekund har förvandlats till
ännu en tidsålder av skam och saknad
mina änglar är mätta för stunden
nöjda med den spruckna själen som blev jag
och allt jag gjorde var att tänka på dig

Engelflickan September -10

Vackra är orden du viskar till mig
i vår oändliga tidsrymd som är nuet
där känslan av att vi är odödliga
och oövervinnliga återkommer
liksom vågorna slår in mot stranden

I skydd av kärlekens komplexa enkelhet
är vi vackra när vi drömmer
om det stormande havets oändliga skönhet
och rosors oemotståndliga törnar

Den brännande känslan i bröstet
är underskön när jag ser på dig
med mina blå naiva kärleksögon
så att hjärtat fattar eld och
världen sjunger omkring mig

Tätt intill, så nära att tusen spindlar kryper i mitt skinn
vill jag ha dig för att rysa av välbehag och tappa andan
av tanken på att du kan försvinna

Så hårt att mina knogar vitnar, rodnande av ansträngningen
gräver våra fyra händer in sig i älskande själars historia
ändrar, skakar om, bygger nya dimensioner
där den andre blir elixiret till livet och till flykten

Stirrande på allt det vackra omskakande som är du
blir det omöjligt att inte snubbla
tappa kompassen och mista vägen
som redan var utstakad för mig

Jag vandrar hellre i blindo
med mina suddiga konturer
och diffusa ramar än utan dig
för just nu bubblar det i halsen av skratt
och eldflugorna kring din hjässa
är det vackraste jag sett

Engelflickan September -10

Inom mig finns ingenting
Men det är inte svart
Och inte vitt heller
Det är bara
Tomt

Jag tror inte att tomhet har en färg
Mera är det en stickande känsla
Av att något saknas
Att jag kanske inte finns
På riktigt
För att jag är tom

Engelflickan September -10

När du bjuder in mig till din värld blir jag magisk
Du visar mig saker jag inte visste fanns
Ett magiskt skägg med blommor i
Och en katt
Saker jag inte kan se
För jag har glömt hur det är att drömma
Det är ett land där stjärnorna lyser för dig och mig
Där månen är gjord av ost om du vill
Jag får vara magisk
I mina ögon
Landet luktar som skogen och som havet
Det är en underbar plats

Engelflickan September -10

Som olja på vita vingar av fjädrar
Svärtar ner och förstör
Det oskuldsfulla vackra brast
Hjärtan som brann klappar i otakt nu
Kanske är allt förstört av orden som aldrig sades
Inte förrän nu när allt redan är för sent

Attraktionen sådde ett frö
Passionen fick det att växa och slå ut i en vacker blomma
Ärligheten skulle grott rötterna som klarar de starkaste stormar
Ingen kunde veta att rötterna aldrig fanns där
Vinden i stormen viskade om evig kärlek
Det mojnade ikväll

Engelflickan September -10

En gång sa du att vänskap är som kärlek utan vingar
Jag undrar om det betyder att vi står stadigt i jorden
Fast liksom i kvicksand
För evigt tillsammans
Eller om det betyder att jag ändå måste jaga dig
Fånga din uppmärksamhet
Vara viktig jämt

På marken finns många hinder
Berg, dalar, småsten och gropar
Det är snårigt och svårt
Jag tappar ditt spår och står plötsligt ensam
Vandrar dagar och nätter i cirklar utan dig

Lyfter blicken mot månen och ser en ängel
Du har fått vingar och flyger högt
Jag ropar att du ska vara försiktig
Att du inte ska glömma mig
Att du ska komma ihåg att jag alltid står kvar för att fånga dig om du faller
Tror inte att du hör mig för jag får inget svar

Vet att du är lycklig och jag är glad
För din skull
Men sorgsen
För min skull
För det blev så ensamt i kvicksanden utan dig

Engelflickan September -10

Ett vitt brus i min hjärna
Eller de svarta fläckarna på en annars klar bild
Döda vinklar
Ogenomtänkta handlingar

Etsar sig fast i minnet
Släpar mig tillbaka
Gång på gång
På gott
På ont

Minns det som en gång var
Sörjer det som aldrig hände
Längtar tillbaka
Måste vandra vidare

Engelflickan September -10

Som ett brus i min hjärna finns tankarna jag inte orkar tänka. Människor och händelser som drar energi ur mitt innersta utan att förtjäna det. Det finns människor jag inte förstår och händelser jag helst vill slippa tänka på men de ligger kvar och gnager och skaver i mitt huvud, hjärta och själ. Är rädd att de kommer ha sönder mig om jag inte tar itu med dem men jag vet inte hur. Vill kunna glömma och gå vidare men fungerar jag så?