E N G E L K O N S T

Jag kommer att minnas dig
Varje dag
Varje minut
varje sekund
För resten av mitt liv

Jag kan nog aldrig förlåta dig
För det du gjorde
För det du tog
För allt du förändrade

Men vad värre är
Jag kan nog aldrig förlåta mig
För det du gjorde
För det du tog
För allt du förändrade

Jag minns inte bara hur du tog för dig
Din andedräkt mot mitt öra
Dina händer som höll mig fast så hårt
Hur ont det gjorde

Jag minns även att jag inte kunde röra mig
Min kropp stel som om jag fryst till is
Mitt sinne någon annanstans
Min enda önskan att få slut på smärtan

Jag kan inte förlåta mig för jag skrek inte
Jag slogs inte för mitt liv
Jag var inte stark nog att ta mig därifrån

Men jag grät
Jag kunde inte andas
Det gjorde så ont
Och jag sa nej
Jag sa nej
Så jag kan inte förlåta dig heller

Engelflickan November -10

Att ersätta något
som aldrig kan ersättas
är att bygga en ogenomtränglig mur
runt sitt hjärta

Inget kan någonsin spräcka den

Bara du

Men blindheten som följer
med muren förstör
speglar visar lögner

Förnekelsen

Och så blir man ensam
mer än någonsin

Engelflickan September -10

Som att skrika i en tunnel
Sköljer det över mig gång på gång
Blockerar alla minnen
Alla andra intryck

Som att vandra ensam i stora salar
Ensam med det ofrivilliga ekot
Jag försöker smyga, tassar tyst
Håller för öronen, blundar hårt
Allt för att komma undan

Som att fastna i samma rum för alltid
Varje sekund, varje ögonblick
Upprepas om och om igen
Försöker springa härifrån, vill fly
Men vaknar med ett ryck
och det kryper spindlar överallt

Engelflickan November -10

Jag minns inte vad som riktigt hände
minns bara att jag skrek
och att världen, marken och väggarna kom närmre
att jag låg med ansiktet tryckt mot golvet i ett hörn av ett rum
och att det hade öppnat sig ett hål i mitt bröst
precis där hjärtat en gång suttit
det hade du ryckt ut utan att fråga
utan att varna
med dina bara händer
det kändes som att bli stampad på
omkullkastad
som att tappa andan om och om igen
kippandes efter luft sträckte jag ut en hand
efter något som kunde visa att det bara var en dröm
en hemsk kall mardröm
Jag minns inte vad som riktigt hände
minns bara att jag grät

Engelflickan September -10

Mitt hjärtas slag blir dovare
för varje flyktig tanke
som leder mig till dina minnen

Med sådan äkthet vibrerar känslorna inom mig
att de kunde varit annat än det abstrakta
en känsla kan tyckas stå för

Ifrågasätter dess ickeexisterande existens
när det känns som att jag ska bli nermald,
svald och utspottad av mitt egocentriska inre

Skoningslöst utan en tanke på empati och finkänslighet
förgör de mig sakta, mina änglar
Åh mina änglar, hatade älskade änglar

Ni kallar dem känslor, jag kallar er änglar
som enda vänner i det djupaste av mörker
viskar ni efter mig. annat än att bågna
under tyngden av viskningarns innebörd
finns inte hos mig

Fast i skruvstädets obevekliga grepp
med rakbladens hot riktat mot hjärtat
är jag fast i min spiral där änglarna
bestämmer hur, när och var

Som fast under ytan när lungorna skriker efter luft
hör jag mina hjärtslag bli än dovare
trots tidens minimala bortfall

Det som bara var en sekund har förvandlats till
ännu en tidsålder av skam och saknad
mina änglar är mätta för stunden
nöjda med den spruckna själen som blev jag
och allt jag gjorde var att tänka på dig

Engelflickan September -10

Vackra är orden du viskar till mig
i vår oändliga tidsrymd som är nuet
där känslan av att vi är odödliga
och oövervinnliga återkommer
liksom vågorna slår in mot stranden

I skydd av kärlekens komplexa enkelhet
är vi vackra när vi drömmer
om det stormande havets oändliga skönhet
och rosors oemotståndliga törnar

Den brännande känslan i bröstet
är underskön när jag ser på dig
med mina blå naiva kärleksögon
så att hjärtat fattar eld och
världen sjunger omkring mig

Tätt intill, så nära att tusen spindlar kryper i mitt skinn
vill jag ha dig för att rysa av välbehag och tappa andan
av tanken på att du kan försvinna

Så hårt att mina knogar vitnar, rodnande av ansträngningen
gräver våra fyra händer in sig i älskande själars historia
ändrar, skakar om, bygger nya dimensioner
där den andre blir elixiret till livet och till flykten

Stirrande på allt det vackra omskakande som är du
blir det omöjligt att inte snubbla
tappa kompassen och mista vägen
som redan var utstakad för mig

Jag vandrar hellre i blindo
med mina suddiga konturer
och diffusa ramar än utan dig
för just nu bubblar det i halsen av skratt
och eldflugorna kring din hjässa
är det vackraste jag sett

Engelflickan September -10

Inom mig finns ingenting
Men det är inte svart
Och inte vitt heller
Det är bara
Tomt

Jag tror inte att tomhet har en färg
Mera är det en stickande känsla
Av att något saknas
Att jag kanske inte finns
På riktigt
För att jag är tom

Engelflickan September -10

När du bjuder in mig till din värld blir jag magisk
Du visar mig saker jag inte visste fanns
Ett magiskt skägg med blommor i
Och en katt
Saker jag inte kan se
För jag har glömt hur det är att drömma
Det är ett land där stjärnorna lyser för dig och mig
Där månen är gjord av ost om du vill
Jag får vara magisk
I mina ögon
Landet luktar som skogen och som havet
Det är en underbar plats

Engelflickan September -10

En gång sa du att vänskap är som kärlek utan vingar
Jag undrar om det betyder att vi står stadigt i jorden
Fast liksom i kvicksand
För evigt tillsammans
Eller om det betyder att jag ändå måste jaga dig
Fånga din uppmärksamhet
Vara viktig jämt

På marken finns många hinder
Berg, dalar, småsten och gropar
Det är snårigt och svårt
Jag tappar ditt spår och står plötsligt ensam
Vandrar dagar och nätter i cirklar utan dig

Lyfter blicken mot månen och ser en ängel
Du har fått vingar och flyger högt
Jag ropar att du ska vara försiktig
Att du inte ska glömma mig
Att du ska komma ihåg att jag alltid står kvar för att fånga dig om du faller
Tror inte att du hör mig för jag får inget svar

Vet att du är lycklig och jag är glad
För din skull
Men sorgsen
För min skull
För det blev så ensamt i kvicksanden utan dig

Engelflickan September -10

Ett vitt brus i min hjärna
Eller de svarta fläckarna på en annars klar bild
Döda vinklar
Ogenomtänkta handlingar

Etsar sig fast i minnet
Släpar mig tillbaka
Gång på gång
På gott
På ont

Minns det som en gång var
Sörjer det som aldrig hände
Längtar tillbaka
Måste vandra vidare

Engelflickan September -10

Oss, allt och livet driver mig bort
Saknaden blir stor men väger inte tyngst
Du sårar mig för mycket
Avstånden blir större och vi försvinner
Bort från varandra
Oss själva
Allt som är vi och det som var vårt
Ingenting har varit svårare

Engelflickan Augusti -10

Vemodet slår till
För tidigt
Oåterkalleligt
Och förkrossande
Innan det mörknat
När löven sitter kvar
I det som är lyckans tidsålder
När vi lever våra drömmar
Ett avgörande andetag

Engelflickan Augusti -10

Vad ska jag säga när du vänder om och går?
Att förklara hur ont det gör
Hur ensam jag blir
Vad jag brottas med
Är svårare än du tror

Spår av det som varit finns ännu kvar
Gör sig påminda när det är svårt
Och oftare än så
Varje dag är ännu en kamp
Mot tiden, mot känslan och mina minnen

Att det inte syns utanpå
Att det överraskar
Att jag inte längre är beredd och inte kan gömma mig
Livet, att leva blir farligare så
Svårare och mindre självklart
Jag kan inte värja mig och har glömt att vara van

Att gå är att knuffa mig än närmre
Den kant jag redan står så nära
Faller jag nu
Faller jag för evigt

Engelflickan Augusti -10

Röd likt sammet faller en droppe
En bit liv som sakta flyr kroppen
Salt är den tår som rinner utmed kinden
En bit av själen försvinner med den

En blir till flera och djupare blir såret

Påminn inte om det som länge varit gömt
Ta inte upp sådant som aldrig varit glömt
Lämna inte ett blottat sår

Ett par blanka ögon
Vågar inte möta en blick
Av rädsla för vad de kommer att visa
Fasar att någon ska se och sedan vända
Att bli lämnad ensam med allt
Det man inte klarar av

Engelflickan

Att stort hjärta älskar gärna
Älskar mycket
Älskar ofta och många

Ett stort hjärta är naivt
Tappar aldrig tron eller hoppet
Finner rum för de som behöver

Ett stort hjärta ser det vackra
Ser det goda
Ser andras rädslor utan att döma

Ett stort hjärta öppnar många dörrar
Når ut till människors innersta drömmar
Ett stort hjärta är också grunden till alla sår
Och samtidigt det enda som kan få dem att läka

Engelflickan Augusti -10

Jag vill fly
Jag vill bara springa
Att inte veta varken ut eller in
När allt är upp och ner
Det känns som kaos

Inombords
Utanpå
Framför mig
Bakom mig
Vid sidan om

Pusselbitar som inte vill falla på plats
Tankar som slingrar sig
När jag vill bestämma mig men inte kan
Allt blir svårare än jag tänkt
Och jag vill bara skrika

Engelflickan Augusti -10

Det du säger är aldrig sant
Du sätter upp en fasad
Och jag får aldrig komma in
Trodde vi var annorlunda

Vill inte ha något av dig
Vill inte äga dig
Jag vill bara två saker
Sanningen
Och att du ska vara här

Engelflickan Juli -10

Hur mycket klarar en människa av?
Hur många tårar
Hur många snedsteg
Hur många förlåt

Hur mycket sanning
Hur mycket tro
Hur mycket Kärlek

Hur länge väljer vi sanningen?
Hur länge lever tron kvar?
Hur länge väger kärleken tyngst?

Kommer jag någonsin släppa taget om dig?

Engelflickan Juli -10

Prata inte mer
Snälla var tyst
När allt du säger inte finns

Sanningen existerar inte
Förvrängda och förvridna
Ord utan mening river min själ

Slits mellan hopp och förtvivlan
Vill så gärna tro
Men det gör så ont att aldrig riktigt veta

Engelflickan Juni -10

För mig är det svårt
att bry mig om dig

När allt är på dina villkor
och jag inte kan säga nej

Att jag inte vet vad du tänker
för att du inte är ärlig mot mig

Det är inte rättvist
att du kan såra mig
lika lätt som du kan få mig att le

Jag kan inte förvänta mig något
men du kan få mig att göra allt

Vill värja mig för din charm
Komma ihåg hur ont det gör
när du vänder mig ryggen

Att släppa taget om dig
är det svåraste jag någonsin gjort
så jag kan bara fortsätta hoppas

Engelflickan Juli -10