Ibland kan jag inte andas
Ibland är det som att allt stannar upp, världen känns längre bort och allt snurrar lite långsammare. Jag fylls av en känsla som egentligen är många. Kraftfullt, skrämmande. Fjärilar i magen, panik i bröstet och kaos i hjärnan. Det svartnar inte för ögonen, det blir istället ljust. Liksom lite suddigt och jag vet inte om jag är äkta. Eller världen. Jag känner mig äkta, jag känner mer än någon. Mer än jag vill och utan att veta. Varför. Skräck i vardagen. Utan anledning, utan motiv, utan mening. Ibland beter jag mig konstigt, blir distansierad. Ibland svarar jag inte och fastnar med blicken ut i rymder bortom vår. Ibland slår mitt hjärta för många slag eller inga slag alls och magen knyter sig. Ibland kan jag inte andas.
Kommentarer
Trackback
